Allt är lugnt och ganska skönt på utställningsfronten. Det är förstås synd om alla klubbar o föreningar som går miste om sina intäkter. Men det är ju bara att avvakta läget. Min skolas elever har distansundervisning så nästa vecka ska jag ut och arbeta i hemsjukvården . Är inget jag ser fram emot faktiskt då jag försökt att hålla mig borta från folk o fä för att inte bli sjuk. Om jag aldrig blir det då, ja då vete sjutton. Men jag förstår att min kompetens behövs och jag förstår behovet.
Vi väntar på att tjejerna ska komma i löp o hoppas på att de löper samtidigt vilket de gjorde i oktober-19. Det var skönt för Douglas då han är extremt känslig i löptider. Skorpan ska paras men inte på detta löp förstås då hon är alldeles för ung. Det får vänta tills hon blir ca 2,5 år, så i årskiftet 2020/2021 hoppas jag på min första MAS kull.
Ibland går inte planerna som man räknat med, fötterna slås undan ganska så brutalt.
Jag skulle ta min kull på Elza som är min aussie tik jag har sparat efter Dogge/Smilla. Jag hade hane klar , vi skulle ställa henne o göra exteriörbeskrivning nu i vår bara. Hon är en fantastisk liten arbetsmyra och varit lite sen i sitt arbetshuvud. Jag har därför medvetet väntat med att avla på henne så hon skulle få landa ordentligt mentalt . Det är en hund med stark vilja med mycket arbete i. Amanda som hon bor hos har arbetat otroligt mycket med henne. Amanda ger Elza en otroligt fin vardag med mycket bra träning med lite allt möjligt. Amandas mamma Marie som är en mycket seriös hundtränare med sina schäfrar har hjälpt o stöttat Amanda med träningen. Det är jag jätteglad för .
Men det som nu har hänt är att Elza haft 2 epilepsi anfall på relativt kort tid. Hon har nu påbörjat att medicinera och det verkar gå bra med den .
Varken mamma Smilla eller Pappa Dogge är sjuka eller har syskon eller någon i "familjen" som är sjuka i EP.
Dogge har en valp i en tidigare kombination som har fått EP, men den tiken är inte alls släkt med Smilla som jag vet. Då blev det så att min sista aussie som jag skulle fortsätta med försvann ganska så plötsligt.
Dogge ska naturligtvis inte användas mer i aveln.
Men jag känner att vilken tur jag ändå har som väntade så länge med parningen att hon faktiskt "hann" bli sjuk innan jag parade. För en valpning kan ju vara nog så stressande så den hade kunnat utösa ett anfall. Tänk sedan att jag ska vara ansvarig för kullens hälsa och det hade jag haft svårt att vara om flera i kullen hade blivit sjuka.
EP är en hemsk sjukdom, arvgången är okänd så man kan ju inte veta hur det ska bli. Men i efterhand är jag glad att jag väntade så länge som jag gjorde Elza , hon ska bli 4 år i höst.
Ibland ser jag tikar och hanar som används i tidig ålder , men i mitt fall känns det så bra att jag väntade så länge som jag gjorde.
Ha en riktigt fin Påsk !
Vänligen Maritha
2020-04-11 12:04